Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Pietismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det, så vore det bäst, att hon beredde sig på att
bryta förlovningen.
Emilie hade alltså med stor ängslan skrivit
och hört sig för om Zachris var pietist. Hon var
inte alls säker på vad svar hon skulle få. Han
gick ju i kyrkan varje söndag, och en gång hade
han sagt till henne, att han tänkte bli präst. Men
så ogudaktigt det än kunde låta, så hoppades hon
av allt hjärta, att han inte måtte höra till läsarna,
ty då finge hon nog inte hålla fast vid honom.
Härvidlag hade Zachris mycket lätt kunnat
lugna henne, men han kunde inte återge den
omgivning, vari hon levde, dess gångna behag. Kom
hon ut till Kuddnäs, var Sophie så hård, så
oförstående. Inte en gång om Zachris kunde hon tala
med henne. En gång hade hon sett den stackaren
gråta helt förtvivlat, därför att hon gjorde så orätt,
som inte flyttade från sin mor. Hon visste, att detta
inte kunde få fortgå, det måste snart ske en brytning.
Så småningom fick Emilie den vanan att gå till
Kuddnäs, endast då hon visste, att Sophie var borta.
Då sökte hon upp doktorinnan, där hon satt i
spol-kammaren ensam med sina dystra tankar. Med
henne talade hon om Zachris, de skrattade och gräto
tillsammans, och när Emilie vandrade tillbaka till
staden, lovade hon sig, att då hon och Zachris bleve
gifta, så skulle de hålla den gamla skadeslös för
vad hon nu måste genomgå.
Ja, häri instämde Zachris visst med henne,
men på samma gång förstod han, att den enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
