Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III: Nationalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att Finland skulle kunna bli en stat och komma
att betyda något i världen.
Vad var landet nu? Enligt Saima var dess
belägenhet den sämsta, som tänkas kunde. Det
hade ingen egen litteratur,’ den, som fanns, var
endast ett litet biflöde till den svenska. Dess hela
bildning var ett lån, utan rot hos den egna
befolkningen. Kärnan av dess folk var en slött sovande,
okunnig massa. Finland var ett eländets,
okunnighetens, oföretagsamhetens land. Och varför?
Endast därför, att det inte hade något medvetande om
sig självt. Och för botandet av det onda fanns
endast en hjälp: övergivandet av allt svenskt,
framdragandet av det finska, övergång till en enbart
finsk stat.
Det var en lära, kanske lika svår att hörsamma
som den om försakandet av all denna världens
glädje för salighetens skull, men den behövde inte
därför sakna efterföljare. Finlands ungdom
lockades av den ena förkunnelsen likaväl som av den
andra. Många voro de, som åtlydde kallelsen och
gjorde offret. Det låg något tjusande i att arbeta
för en hel försummad stams upprättande. Många
avsvuro att tala svenska, många flyttade ut bland
finnbefolkningen för att arbeta på dess upplysning
och uppryckning.
Zachris Topelius, som hade varit övertygad
nationalist alltsedan jubelfesttiden, hälsade Saimas
predikan med glädje och instämmande. Men med
sitt sinne för sanning och rättvisa ansåg han sig
dock böra protestera mot dess ständiga tal om att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
