Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III: Nationalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det bestående saknade allt värde. Han trodde, att
framtidens ideal kunde uppnås, utan att man
behövde förkasta allt, vad som redan hade vunnits.
Är det ett misstag att tro, att det föreföll
Snell-man olidligt, att den lille Tuppen i Helsingfors
Tidningar också ville ha sitt ord med i laget? Det var
inte någon avundsjuka, som han kände, bara
otålighet över att en förmåga, som han alldeles var ur
stånd att uppskatta, ville hjälpa honom på hans
speciella område och till och med göra
anmärkningar och rättelser. Han var en beslutsam,
vilje-kraftig natur, hans förkunnelse var ämnad för mänr
starka och allvarliga som han själv. Han behövde
ingen hjälp av leksakstidningar, av leksaksskribenter.
Detta förefaller åtminstone vara den rimligaste
förklaringen till att Snellman i Saima nästan från
första stund överföll Topelius med bitter
fiendskap. Han anklagade honom rent av för att vara
ett hinder för landets förkovran. Det var han, som
med sitt evinnerliga lovprisande av det bestående
förhindrade alla framsteg. Hur skulle folket kunna
väckas? Han insövde det med lovsånger.
Zachris fick höra Snellmans oförblommerade
tankar om hans Leopoldsbrev, om hela hans
journalistik. Småtterier, fjolligheter! Att Helsingfors
Tidningar under hans ledning hade blivit landets
mest ansedda publikation, det var bara ett bevis
på allmänhetens dåliga smak. En tidning var
ingenting, om den inte kämpade för en politisk åsikt.
Och Snellman visste varför Zachris tidning inte
hade några åsikter. Den var inte fri. Den var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
