Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åbo domkyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fram genom en tunn molnslöja, medan från någon
dold eldhärd högt uppe i zenit oroligt fladdrande
norrsken sköto ner mot den nordliga himlen. Luften
var mättad med elektricitet. Då Zachris under sin
vandring kom att gå förbi Åbo domkyrka, tyckte
han sig märka hurusom ett rörligt skimmer
om-fladdrade dess höga, spetsiga fönsterbågar.
Han stannade för att ge akt på detta fenomen.
Själv befann han sig i ett tillstånd av nedtryckthet,
ja, av ängslan, han hade en förkänsla av att något
förfärligt skulle komma att övergå honom. Fåfängt
sökte han trösta sig med att just intet värre kunde
hända, än att han inte fick platsen i Vasa, och den
hade han ju allt hittills inte varit så noga om. Säkert
vore det för honom det lyckligaste, att han finge
stanna i Helsingfors ännu en tid. Tidningen hade
detta år gått ännu bättre än de föregående. Emilie
var beredd att våga det oerhörda och gifta sig med
en man, som inte var annat än tidningsredaktör.
Men den tryckande känslan övergav honom
inte, fastän han på detta sätt ville tala förstånd med
sig själv. Till sist försökte han intala sig, att hela
oron framkallades av någon yttre orsak, kanske av
något atmosfäriskt tryck snarare än av
framtids-bekymmer.
0
Han stärktes så mycket mera i denna tro, som
han märkte, att domkyrkans kopparklädda torn på
ett besynnerligt sätt började lysa och glimma. Korset
på dess spets omgavs av alldeles tydliga blåvita
flammor. Något tilldrog sig där uppe, han såg hur
en skara kajor i förskräckelse flydde bort genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
