Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åbo domkyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kring honom. De döda, som vilade utanför kyrkan,
skulle naturligtvis resa sig ur sina gravar, de också.
»Kanske äro de redan här,» tänkte han. »Det
är bara jag, som ingenting kan se.»
Han funderade ett ögonblick, tog upp en nyckel
ur fickan och höll den framför sitt högra öga.
Gamla Brita på Kuddnäs hade ju lärt honom, att
om man nattetid på en kyrkogård ställde sig att
se genom ett nyckelskär, skulle de döda visa sig.
Knappt hade han satt nyckeln till ögat, förrän
han såg en gestalt lösgöra sig ur nattmörkret och
skynda fram till honom. »Det där är ingen verklig
människa,» tänkte han, men blev i alla fall inte alls
rädd. Han kände bara en mycket stor förvåning.
Ty han visste, att den varelse han såg varken
var död eller levande, utan allenast en skapelse av
hans egen inbillning. Men aldrig förr hade han
varit med om något så underbart, som att en bild,
alstrad av hans egen hjärna, kunde framträda inför
honom och röra sig med självständigt liv.
»Jag drömmer naturligtvis,» tänkte han.
Han hörde, att gestalten, som hade kommit
fram till honom, frågade om inte herr licentiaten
skulle vilja göra honom äran av ett besök i hans
arbetsrum uppe i kyrktornet.
»Jag drömmer naturligtvis,» tänkte Zachris än
en gång.
Men han visste mycket väl, att han var fullt
vaken och att han upplevde något högst underbart.
Något inom honom hade skapat denna gestalt, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
