Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - År 1848
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dock nej! Långt borta glimmar i solen en
högblä rand. Där höjer och sänker sig våglinjen,
där stänka vita, blixtrande toppar sitt skum mot
morgonskyn, där har havet börjat sin frigörelse,
därifrån rulla hotande tordön in under den fasta
isen. Havet sover sålunda inte på allvar. Än en
gång skola dess unga, stridslystna vågor gå till
storms. Isvalven, som lägrat sig över dem, skola
brista. Ett öppet hav skall än en gång återspegla
himmelens klara blå.
Detta var återigen en härlig dikt, och återigen
förde den med sig vårstämning till Finlands folk.
Så sant, som det var, att havet varje vår gjorde sig
fritt, så sant var det, att jätten, som ännu sov i sina
bojor, skulle vakna och bryta sig väg fram till
frihet. Och stunden var kanske inte långt avlägsen.
Skalden såg den blå randen på havet. Och vad han
såg. tyckte sig plötsligen alla med jublande hjärtan
se och tro.
Han hade också skäl att varsla om en ny
europeisk vår. År 1848 var i antågande, och det trädde
inte in på scenen utan att ha sänt ett par
förberedande stormilar ut över världen. Med vilket jubel
mottogos de inte av ungdomen och av skalderna!
Livet skulle åter bliva väldigt och rikt som under
de stora tiderna för en femti, sexti år sedan. Man
hade hört talas därom. Då var knoppningstid och
stormtid och glädjetid. Då andades man in luften i
starka drag, världen var varje dag ny. Det, som
inte 1789 års vårflod hade lyckats rensa bort av
dimmor och mörker, det, som sedan dess hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
