Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - År 1848
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
Men skön som förr, med sina tusen under,
den unga våren nalkas Suomis stränder;
frid andas över alla friska lunder,
och svalka bor i höga nordanländer.
Jag ser det dagas i de mörka nejder,
ser ödemarkerna sig gröna kläda;
jag ser det järn, som smitts till forna fejder,
i plog förbytt, en stilla lycka reda.
Ty nu är vår ej blott i lund och klyfta,
men andens världar vidga sig och knoppas,
och jorden ljusnar, himlarna sig lyfta,
ty varje hjärta äger kraft att hoppas.
Till sist tillropade författaren sitt land:
Väx! Vet din tid! Var stark! Låt stundens skyar,
de fladdrande, fördunsta — blixtra, varna!
Den storm, som världen runtomkring förnyar,
skall endast låta horisonten klarna.
Det blev en stor seger. Man förstod sångaren.
Man kände som han, att Finland var lyckligt, att det
var statt i ständigt framåtgående, att det genom
iakttagande av klok besinning skulle vara i stånd
att förbättra sitt öde utan att skakas av dessa
virvelstormar, som tycktes vara nödvändiga för folk av
annan karaktär, annan läggning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
