Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sånger till ljuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måste inse enväldets fara. Det var att för all
världen förklara, att självhärskardömet hade gjort sig
till försvarare av mörkret, okunnigheten, barbariet.
År 1851 kom med ny ångest.
Storfursten-tron-följaren, som var det finska universitetets kansler,
hade den 11 januari innehaft ämbetet i 25 år. Dagen
firades i Helsingfors med stora högtidligheter, bland
annat gav vicekansler Nordenstam en stor bal, till
vilken i staden under julferien kvarliggande
studenter voro inbjudna. Men alla dessa uteblevo från
festen för att betyga sitt misshag, inte med
tronföljaren, som var allmänt älskad, utan med vicekanslern,
som plågade dem med sträng polisuppsikt och med
en mängd onödiga förordningar.
Återigen vredgades kejsaren, återigen var
universitetet i fara. Både rektor och vicekansler
kallades till S: t Petersburg. Det avgavs förklaringar,
det gjordes ursäkter. På allt sätt försökte man
avvända den hotande olyckan. Att de demonstrerande
studenterna skulle bli relegerade, tycktes dock
oundvikligt.
I mera än två månader måste man leva i oro
och spänning för denna sak. Men den 14 mars
ankom tronföljaren till Helsingfors. Han
sammankallade studenterna, höll ett varnande tal till dem
och benådade de skyldiga.
Det blev stort jubel. Hur tryckande hade inte
luften varit alltsedan jul! Nu kunde man åter andas
ut. Topelius blev tolk för allas känslor genom den
vackra dikt, som han tillägnade storfursten. »Du
har hägnat ljusets verk,» tillropade han honom, »så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
