Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sånger till ljuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu ser vårt land din nya stig,
dess hjärta klappar tyst i dig.
Det föreföll, som skulle Zachris ha rätt att säga
detsamma om sig själv. Finlands hjärta klappade
förvisso i hans bröst. Varje gång han uttalade sig,
fick han höra, att just detta hade alla velat säga,
om de bara hade kunnat. Ingen räknade honom
som en stor skald, men man började älska honom
såsom den, som framför andra hade förmåga att
trösta och uppmuntra.
På hösten kom slaget. De nya statuterna
kungjordes. Den filosofiska lärostolen, som kejsaren
ansåg synnerligen farlig, var indragen. Studenterna
fingo inte behålla den gamla uppdelningen efter
landskap, utan skulle sammanföras efter sina
respektive fakulteter. I allt märkte man en lust att
nedbringa universitetet till en blott fortsättning på
gymnasiet, till en ofri, rysk högskola.
Cygnæus skrev under första intrycket en dikt,
som han kallade Höstens segervinning. Men nu,
då det värsta hade hänt, kände Topelius starkare
än någonsin, att tiden inte var lämpad för klagan,
utan för mod och kraftansträngning. Han svarade
med en dikt, som han kallade Höstens vanmakt.
Inte är olyckan evig, sade han,
Förlorad är blott den, som sig själv förlorar.
Den sega kraft, som klädde med skördar polen,
skall bryta höstens makt, som vår ångst förstorar,
och när dess tid är kommen, så skiner solen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
