Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mannen från gatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sagohäftena omkring 75. Detta kunde ju gott förslå
till nålpengar åt Emilie och till tobakspengar åt
honom själv, men inte kunde han tänka på att med
den inkomsten försörja hustru och barn. Det fanns
dessutom något, som hette tjänsteår. Han fick inte
räkna isådana, när han gick lös och ledig som nu, och
till sist skulle det bli alldeles omöjligt för honom
att få någon plats, därför att alla andra skulle vara
bättre meriterade än han. Likaså fanns det något, som
hette pension. Det fick han heller ingenting med av
under nuvarande förhållanden. Vad skulle det bli
av honom och Emilie på gamla dar?
Doktorinnan och vännerna hade predikat så
länge och så väl, att han på sommaren 1850
verkligen hade sökt lektorsplatsen i historia i Åbo, som
då var ledig. Naturligtvis hade han hyst det
hemliga hoppet att på ett eller annat sätt slippa undan,
och alldeles som för fem år sedan hade han samlat
ihop sina lyriska småbitar och gett ut ett dikthäfte
för att se om inte detta skulle bringa någon hjälp.
Men flera av sina bästa och starkaste dikter hade han
av en eller annan anledning uteslutit, så att häftet
inte kom att göra honom själv full rättvisa. Det
fick följaktligen ungefär samma mottagande som det
föregående. Det hjälpte varken upp hans affärer
eller hans anseende.
De makter, som ledde hans öden, tycktes
emellertid inte önska hans avflyttning från huvudstaden.
Då platsen i Åbo tillsattes år 1851, blev det inte
han, utan hans medsökande, lektor Renvall i Vasa,
som fick befattningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
