Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förrädaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Officiellt voro England och Frankrike Finlands
fiender. Något öppet partitagande för dem kunde
inte komma i fråga. Det enda rätta var att hålla
sig stilla och undvika meningsyttringar. Om man
uttalade sig för västmakterna, satte man landet i
fara, om man uttalade sig för Ryssland, då
handlade man mot sin övertygelse.
Naturligtvis kunde det inträffa, att Finland
bleve krigsskådeplats, men även då gällde det att
förhålla sig strängt neutral. En liten försmak av
kriget hade man verkligen redan fått.
Engelsmännen hade gjort ett försök att framtränga till Ekenäs.
hade tagit ett skepp på redden, men hade sedan
blivit tillbakakastade av en rysk-finsk truppstyrka.
Några finska fartyg hade ävenledes blivit av
engelsmännen kapade, men vad mer? Sådan var ju
krigets lag. Västmakterna kunde inte skona
Finland, så länge som det var ett ryskt land. De måste
begagna varje tillfälle att tillfoga fienden skada.
Dylikt måste bäras med tålamod.
Men den, som nyss av kejsaren hade blivit
gjord till professor utan ansökan, han tänkte
naturligtvis inte så.
Han utgöt sig nu om den där obetydliga affären
vid Ekenäs i denna långa dikt, som var så omöjlig
att rätt förstå. Han hade kallat den för Den första
blodsdroppen, och däri talade han om hur illa
England hade handlat, som hade kommit med krig till
Finlands kuster, just då man gladde sig åt den
återvändande våren. Och vidare förkunnade han i
dikten, att all den aktning och kärlek, som man for-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
