Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förrädaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Två män bebodde ett hus och tvistade om dess
ändamålsenlighet. Den ene ville hava järntak, den
andre papperstak. Den ene ville hava ett plank emot
grannarnas gärdar, den andre ville förena gårdarna.
Den ene fann fönstren för små, den andre påstod,
att kakelugnarna rökte in. Båda ville hava åtskilligt
annorlunda, men ingen ville sälja huset.»
Medan Zachris skrev detta, hörde han genom
det öppna fönstret smygande steg och dämpade
röster. Han var dock alltför ivrig med sitt arbete
för att ta reda på vad detta hade att betyda.
»En dag blev i staden en stor brand, och de
två, som bodde i samma hus, sågo elden fatta i
knutarna. Vad gjorde de nu? Den ene besinnade sig
intet ögonblick, utan ställde sig i raden bland dem,
som arbetade för och önskade att rädda huset. Den
andre begynte att disputera först om eldens upphov,
därpå om husets mångfaldiga brister, slutligen om
elden ens vore skadlig, om den inte fastmer vore
nyttig, och om omöjligheten att det huset kunde
brinna, för det att staden brann.
Vem av de två handlade ädelt?
Vem av de två handlade klokt?»
Den skrivande ryckte till, han hade så när
tappat pennan. Genom luften skar en skarp vissling,
och omedelbart efter följde ett förfärligt oväsen.
Man trummade ,på grytlock, visslade i nycklar,
gnällde på kammar. Vad man hade kunnat få fatt
i, som pep, gnisslade och skar i öronen, hade
anskaffats och användes nu till att åstadkomma ett
öronbedövande oljud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
