Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förrädaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sylvia-dikt. Han ämnade kalla den Fridsböner i
aftonens lugn. Han ville bedja kärleken komma
och fördriva hatet, striden, stormen.
Han hade den inte färdig på långt när, men se
här en vers, som var någorlunda i ordning:
Du mäktiga, du höga, kom till oss
i aftonlugnet på naturens panna!
Släck i din glans den vilda stridens bloss;
du, som välsignar, lär oss ej förbanna!
O, låt oss ej med bittra hjärtan stå
i kvällens skönhet, som var kulle kröner;
o, låt ej hat från våra läppar gå,
när runtomkring till himmelen den blå
uppstiga hela jordens aftonböner!
Han slöt, men hans hustru kom fram till honom
och tog hans ansikte mellan sina händer.
»Du behöver ingenting säga mig, om du inte
vill det,» sade hon. »Jag förstår ändå, att någon
har djupt sårat dig. Så milda toner finner du inte,
annat än då du är färdig att dö av sorg.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
