Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Islossningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för en förrädare. Våren och sommaren 1854 hade
i sanning varit en prövande tid, men på hösten
redan hade det börjat ljusna.
Han mindes ett brev, som han då hade fått
från sin gamle vän August von. Essen. Han vistades
i Sverige, men de onda ryktena om Topelius hade
också nått dit. »Jag har inte kunnat gilla ditt sätt
att förfara,» skrev han i den anledningen, »men jag
har beundrat ditt mod, din självuppoffring att göra
dig till martyr för ernåendet av ett ädelt mål. Detta
kallar jag ädelt, stort, beundransvärt, att så avkläda
sig all egoism, att trots skränet och utvisslandet
orubbligt fortgå på den bana man ansett vara den
rätta, att så helt och hållet låta sig själv gå till spillo
för det allmänna.»
Redan dessa ord hade gjort mycket gott. Det
var alltså ändå någon, som förstod, att han
uppoffrade sig för sitt fosterland, att han var en martyr
på sitt sätt. Och vad von Essen vidare skrev,
hade än djupare rört honom.
»Jag har tänkt: det måtte kännas gruvligt att
vara så där allmänneligen misskänd. Kanske skall
det vara en liten lisa för den sargade själen, om en
gammal vän kommer och varmt och broderligt
räcker honom handen och säger ungefär så här:
Jag gillar dig icke, men du är fortfarande en ädel,
redlig själ, det ger jag mig fan på, och så länge du
är det, är jag även den gamle tillgivne vännen.»
Ungefär samtidigt som han hade fått dessa goda
ord från von Essen, hade han börjat sina
föreläsningar. Han hade använt de första timmarna till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
