Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rosengården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi visste ju, att i Finland ända fram till 1877
kvarlevde en man större än han, en av diktens
högsta mästare, men Runeberg hade sedan många
år tillbaka legat fängslad vid sin sjukbädd. Och
även om inte sjukdom hade hindrat, var hans
skaplynne sådant, att det inte tillät honom att framträda
i det offentliga. »Han drog sig skrämd tillbaka
för sitt rykte.» Han, som genom det ståtliga i sitt
yttre och det anderika i sitt umgänge borde ha varit
självskriven som landets andlige ledare, skulle aldrig
ha kunnat förmå sig att intaga denna ställning.
Det blev hans trogne och beundrande lärjunge,
mannen med det obetydliga utseendet, som fick
upptaga den mantel, som den andre hade låtit ligga.
För sina landsmän tedde han sig säkert under sina
sista år som en god tomte, en skyddsängel, man
ville ha honom med överallt, hans gillande betydde
lycka. Man var glad över att han levde, man
anade, att Finlands välfärd på något
hemlighetsfullt sätt hängde samman med hans tillvaro.
För oss alla, som voro med på den tiden,
tycktes den gamle mannen på Björkudden leva i
en underbar och förtrollad värld. Det hade lyckats
honom att omskapa alla, som kommo i hans närhet,
så att de lade bort all hårdhet och bjödo honom
endast mildhet och kärlek. I hans eget land, i vårt
land, i hela Norden ägde han endast vänner. För
så vitt som sådant för människor var möjligt att
bedöma, måste man tro, att han levde i en fridens
och glädjens rosengård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
