Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna barmhertighet inrapporterades af beställsamma
kolportörer och förskaffade menniskovännen en
skarp tillrättavisning. Löfvenskjöld svarade med sin
vanliga oförskräckthet: att som han erhållit ett
samvete, ämnade han, en hederlig karl tillständigt, följa
dess ingifvelser, beredd att om man så önskade lemna
en plats, der sådana åsigter i någon mån voro ett
hinder för embetsutöfningen.
Höga vederbörande sväljde pillerna med öfverläst
saktmod. Hotet stannade vid ord och Oxelberg
erhöll, som tillförne, ordentligt sina matportioner från
slottsköket.
Efter att i fängelset hafva afsuttit den af
domstolen fastställda tiden frigafs Oxelberg, — men
ärelös och brännmärkt såsom en i samhället djupt
moraliskt sjunken varelse. Regenten fordrade en lång
besinningstid, innan han kunde besluta sig att
återgifva honom den fråndömda äran. Det skedde likväl
slutligen, men på tillstyrkan af en mäktig person,
som lyckades öfvertyga Carl XIII: att det vore en
svensk konung ovärdigt att befatta sig med enskildta
förföljelser.
Vid hemkomsten från 1810 års riksdag insåg
Oxelberg först riktigt att han blifvit föremålet för en
kabal, och att han skulle duka under i striden med
fiender, alltför mäktiga i anseende till sitt inflytande
på högre ort. »Må de taga mitt hufvud — sade han
leende till en af sina vänner, det afhuggna hufvudet
skall göra Sverige mera nytta, än om det qvarsitter.»
I den förmodan att snart stå vid målet af sin
stormiga bana, nedskref han följande sin yttersta vilja,
och hvilken tecknar mannen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
