Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
besluten öfversändes till Paris med grefvarne Robert
Rosen och Gustaf Mörner, som medförde, den förre
ett bref till kejsar Napoleon, den sednare till prinsen.
Grefve Rosen återförde begges svar, kejsarens
samtycke och prinsens emottagande af valet. Detta val
var af kejsaren hvarken utverkadt eller gynnadt. Han
har sjelf erkänt detta, erkänt att valet för honom i
mer än ett afseende ej var utan faror och att det
kostade honom en uppoffring att bifalla det.
Napoleon gjorde denna uppoffring åt en princip. Ett folk
hade kallat en hjelte till sin thron. Det var genom
folkets val som han sjelf bar sin krona. Till prinsen
sade han: ni blir ej lycklig. Svenskarne fordra mer
än en dödlig kan gifva dem.» — Frikännelsen från
den trohetsed, prinsen svurit såsom Frankrikes vasall
och undersåte, dröjde; och kejsaren förklarade
slutligen, att, enligt ett särskildt beslut af hans statsråd,
denna akt ej kunde utfärdas, innan prinsen
undertecknat en förbindelse att aldrig mot Frankrike bära
vapen. Carl Johan svarade med liflighet: »det kan
ej vara Ed. Maj:t sjelf, som vill ålägga mig ett
sådant vilkor. Om Ed. Maj:t fortfar att yrka det, så
fordrar min pligt och min heder, att jag genast
afsäger mig det val, som Ed. Maj:t gillat och jag
emottagit.» Napoleon, efter någon stunds tystnad, fästade
på prinsen en djup blick och sade: måväl, res! må
våra öden uppfyllas!» Kejsaren upprepade ännu en
gång med hög röst dessa ord. Han vände derefter
talet på kontinental-systemet och Sveriges skyldighet
att underkasta sig det. Prinsen svarade: »jag
känner ej ännu hvad som föregår i mitt nya
fädernesland; jag anhåller, att Ed. Maj:t ville lemna mig
någon tid för att kunna sjelf döma om svenskarnes
tankar och om Sveriges sanna intressen.» — »Huru lång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
