Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. kap. Riksdalershuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
var klart, alltså behöfde han nog folk, för att sälta allt
det tagna tjufgodsct i säkerhet.
»Ah . . » utbrast Tage Thott, »det var då en stor
skatt han myntat? Den Gaspolin är en lycklig mani
Och så nitisk i sin tjenst!»
Men, fortfor junker Anders, jag och flera här skulle
ändå hafva önskat, all myntmästaren denna gång tagit
flere man med sig i bålen. Ty det var någonting
fördömdt, som följde med i dag.
»Hvad då, min gubbe? För atl vara sina femtio
år, såsom du,» fortfor Tage, och strök uppassaren om
den gråskäggiga hakan, »talar du barnsligt.»
Jo men får jag säga, att det var rätt fördömdt den
här gången, och vi äro ej säkra på utgången.
»Hur så i all verlden?»
Det vore en lång historia att förtälja. Och dertill är
ej ett stycke tid. Men i korthet sagdt, kom, genast
efter sedan myntmästaren gjort fångsten, en lång, stor,
manhaftig herre och återfordrade godset.
»Det kan jag tänka, alt han också fick!»
Han skall nog rikligt få det, inföll junker Anders
tveksamt och mystiskt, del är klart . . det är klart . .
men han måste bevisa, alt han är rätta egaren först
till godset, som myntmästaren lagt hand vid . .
»Och det blir kanske icke så lätt för den
maohaf-tige mannen att bevisa? Fördömdt narraktigt! Hur
såg den manhaflige ut?»
Jag såg honom icke; jag endast hörde honom här på
gården föra ett stort väsen. Han var ohöflig; vi skulle
köra ut honom. Men i stället körde ban in oss. Så
har det aldrig gått förr, det försäkrar jag!
»Han körde in er, tappra myntgesäller? det måste
ha varit något till karl. Men hvart tog ban sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
