Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. kap. Ett skönt Fruntimmers Räddning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
Von Drachenmilch stannade vid dörren, full af
häpnad och den bittraste sjelfkänsla öfver hvad ban denna
natt förorsakat.
»Ha — är det då ni, gref Thott, som ändtligen
återkommer?» utbrast fru Bonauschiöld, då hon hörde en
person framtränga från dörren, men i nattens
skymning ej fullt kunde urskilja personen.
Fänriken vågade nalkas ett steg. Min nådiga fru!
sade han med en röst, som han sökte göra så mild
som möjligt, jag är icke den ni nämner, men jag Sr
till er tjenst i allt hvad ni befaller.
»Befaller? o Gud! en fremmande intränger här:
sjelfva denna dörr har då varit olåst? Jag är förlorad
. . hjelp . . hjelp . . »
Hon var på väg att störta afsvimnad i en stol;
men sjelfva ensamheten och faran tilläto henne icke att
falla fullkomligt ned till denna ytterlighet. Hon reste
sig åter, hon bemäktigades af en nästan konvulsivisk
kraft, gick emot den obekante och frågade djerft: »hvem
är ni?»
Yar utan fruktan för mig, min fru, sade von
Drachenmilch, och utsträckte sin hand för alt hindra den
späda, vacklande gestalten att falla.
Mitt namn skulle icke båta er att höra, fortfor han.
Men ännu en gång säger jag: befall! och ni skall i hela
den vida verlden ej Qnna en person mera beredd att
tjena er.
»Hvilken hemlighet? Hvad vill ni då företaga er?
Kan ni underrätta mig om den förfärliga händelsen?
Brinner mill hus ännu? Huru långt har det gått?»
O min fru, det har kommit ganska långt. Snart
återstår endast grunden, och hela öfverbygguaden
utgör en rökande aska allenast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
