Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
Kron-Lotta lät icke afskräcka sig. »Den gamla
qvinnan, som nu sitter qvar deruppe, efterlemnad på
Lugnet,» sade hon, »gaf mig i morse, då jag for ifrån
Stockholm, det uppdrag, att, när jag kunde få tala
med herr grefven, anföra helsning från en dame, som
grefven mycket värderar.»
Hvilken helsning?
»Jo, att det fruntimret rest . . rest» . . Lotta mindes
icke huru hon skulle fortsätta.
Hvad talar du om för en gammal qvinna?
»Bakelsemormor, såsom vi kalla henne; men nådig
herr grefven skulle säga annorlunda.»
Grefve Clas blef genom dessa ord uppmärksam och
nyfiken. Han vände sig till sin bror med en kort
upplysning om den gamla; men han kunde icke
förklara hvilken helsning, som menades.
Ake Thott inföll: »hon måste tala om fru
Bonauschiöld, som jag under eldsvådan i natt ledsagade till
dina rum, min bror, för att gifva henne ett hem för
tillfället. Det var också derifrån hela milt äfventyr
här upprunnit; och din betjent Didrik, som jag ser här,
skall kunna berätta dig förloppet bättre, än mina egna
krafter nu tillåta.»
Min Gud! utbrast Clas Thott, då fattar jag huru
Didrik blifvit invecklad i allt detta. Fortfar fru
Bonauschiöld atl vara i mina rum?
»Hvad vet jag, min bror? Jag lemnade henne der
sist. Skall jag tro den helsning, jag nu får af denna
för mig alldeles fremmande person, så måste fru
Bonauschiöld hafva rest. Hvari? med hvem? huru? del
känner jag icke.»
Ännu en gång framsteg Lotta, som gerna ville göra
grefven glad, neg ånyo, och yttrade: det fruntimmer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
