Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
»Nå, du kan hafva rätt: jag är icke emot ett godt
sällskap. Vi kunna då invänta dessa ryttare.»
Inväntal Det behöfs icke. Dc hinna oss nog, herr
grefve.
»Allt detta förefaller mig i högsta grad
besynnerligt! Jag har lust alt stiga af, för alt se, om jag kan
upptäcka hvad som hindrar hästarne. Hall ett
ögonblick !»
Kusken stannade. Grefve Kobert sleg ned ur
res-vagnen. »Kör nu!» sade han.
Kusken slog en klatsch med piskan. Men samma
svårighet syntes vidlåda hästarne all draga vagnen.
»Håll!» sade Kobert ännu en gång. »Jag vill göra
ett eget slags försök.»
Han öppnade vagnslådan, framtog spegelfodralet,
som han erhållit af fru Björnram, kände derpå och
fann del ganska lätt. Han släck det under armen, och
började gä några steg på landsvägen.
»Så! försök att köra nu,» sade han åt kusken.
Denne slog åter till en klatsch i den månskensklara
iiallluften, för all reta hästarne Lill verksamhet. I
ögonblicket gjorde de en ny ansträngning, och funno
vagnen så fjäderlätl, alt det bar utaf i ilande fart.
Kobert stod ganska häpen på vägen med sin
förtrollade skatt under armen. Han ropade efter kusken att
hålla; men denne tycktes hvarken höra eller se. Det
skenade tydligen, och ban förlorade snart sin vagn ur
sigte mellan dc höga träden, som omgåfvo vägen.
Då grefve Robert, slagen med bestörtning och
derjemte ganska brydd för resans fortsättning, här som
bäst stod och såg sig omkring, märkte han bakom sig de
begge ryttare nalkas, dem han förut varsnat i backen
på andra sidan om viken, och som nu i sin ordning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
