Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
fått veta hvilken den mannen varit, som
sammanträffat med honom.
Ryttarne fortsatte sin väg och hade snart Tibble så
långt bakom sig, att de förlorade det helt och hållet
ur sigte.
Grefve Thotts kusk, som lyckats få sina hästar alt
stanna vid Tibble, hade längesedan tillsagt om nya*
Men grefve Robert sjelf var inne hos gästgifvaren, för
att af honom erhålla ett par karlar till biträde vid den
promenad, han ämnade företaga tillbaka till backen
vid Ryssgrafven. Det var honom så högst angeläget
att återfå sitt spegelfodral, med inneliggande, att har»
utan det knappt ansåg sin resa löna mödan. Han
frågade gästgifvaren, om någon besynnerlighet vidlådde
vägen ofvanför Ryssgrafven, efter hans hästar skenat
der?
»Det händer ibland, att der är otyg,» svarade
mannen och såg på den fremmande herrn. »Huru gick det
till ?»
Robert berättade sin förargliga händelse.
Gästgifvaren runkadc på hufvudet. »Herrn bar kanske ej
något eldstål på fickan, när det skedde?» frågade han.
Eldstål ? Nej, det hade jag ej, svarade grefve Robert.
»Jag kunde tro det,» vidtog gästgifvaren allvarsamt.
Nå, kan jag ej bekomma ett sådant, om jag nu går
dit för att hemta hvad jag förlorat? Jag skall betala
allt hvad derför begäres, och derjemte gifva hederlig
vedergällning åt den som följer mig, slöt han.
Den saken var icke svår alt uppgöra. Gästgifvaren
framtog ur en låda det behöfliga, och beslöt att i egen
person vara den hederliga resanden följaktig.
När således grefve Robert i sällskap med den gode
mannen kom ut på Tibbles gård, blef han icke mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
