Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
FEMTIOTREDJE KAPITLET.
-frun pä /iøhbrimna.
Det år otyg; och det Jr nog, det.
Den hederliga värden på Tibble var snart i ordning
att ledsaga sin gäst, grefve Robert Thott, lillbaka till
den farliga backen ofvanför Ryssgrafven. Hans son och
ännu en ung dräng gjorde följe, i händelse »skrymslet»
derborta skulle blifva alltför argt och mäktigt. Ingen
glömde att medtaga eldstål i den högra af sina
vest-fickor.
Robert Augustin, som ej saknade historisk
nyfikenhet, skulle gerna hafva velat höra sig före hvad man
då viste om denna besynnerliga backe, och om någon
förfärlig gerning eller eljest gruflig händelse der
tilldragit sig. Men han kände den gamla regeln, som
är den förnämsta af alla, att man aldrig skall
inlåta sig i samtal om de spöken, man för tillfället just
har för händer. Man retar dem härigenom, och
ingen-genting är farligare. Alltså blef följden, att, ehuru
alla de fyra, som här vandrade tillsammans utföre från
Tibble, ej tänkte på annat än spöken, yttrade man sig
endast om årsväxten. Tibblevärden talade om gräs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
