Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
Gästgifvaren grep den fremmande hastigt och starkt
i armen, för att förmå honom att tiga och endast
stiga på.
De hade ej gått fyra eller fem steg, förrän ånyo ett
uthållande ljud lät höra sig, men svagare och till
uttrycket mera lidande än de föregående. Robert
Augustin kunde ej afhålla sig ifrån att kasta hufvudet
tillbaka åt det håll, hvarifrån lätet kom. Han såg
någonting hvitt skymta der längst bort mellan träden.
Det var smalt och böjdt, och for fram mellan grenarne.
Robert kunde ej afgöra, om det utgjorde ett återsken
från månen, eller något annat. Och han vågade ej
Öppna sin mun för att fråga sitt sällskap.
Man hade nu med raska steg hunnit upp ur backen,
och gick friskt på, jemna landsvägen fram. Efter en
liten stund kom man ånyo tillbaka till Näs’ kyrka,
hvilken är belägen utmed sjelfva åkstråten. När
gästgifvaren med sitt sällskap såg sig hafva passerat
kyrkan, stannade han, för att hemta andan, och sade högt:
»se så!»
»Så der, herre!» fortfor han, »nu är det icke farligt
längre. Nu kunna vi godt samtala. Likväl är det
bäst, att vi ej efterfråga att spörja hvarann om den
der saken, som ändå ingen, ej en gång presten i Näs,
kan besvara. Det är otyg; och det är nog, det.»
Robert Augustin yttrade ingenting. Han hade visst
mycket på sinnet; men hvartill tjenade att fråga?
De vandrade således ännu en femtio, sextio steg,
och sågo Tibble framför sig, dit de med nöje
återvände, för att vederqvicka sig efter denna spökliga
utflygt.
»Ämnar herrn resa längre i natt eller bida öfver på
Tibble, tills solen ljusnar?» frågade gästgifvaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
