Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
Lika öppenhjertigt kan jag svara, att jag känner
henne. Det var en tid, som jag sjelf bodde på
Ekolsund. Sedan var jag på Muranbo . .
»Muranbo? ett mystiskt, ett vackert namn.»
Ja, del är också elt litet ställe, ej långl ifrån det
täcka Kathrinedal, som jag så myckel älskar. Men nu
är jag icke på Muranbo mera; och . .
»Visa mig ännu en öppenhjertighet, min fru! Di
jag åtnjulil lyckan att få färdas i ert angenäma
sällskap, tillåter ni mig väl, att min vagn får vara till er
tjenst ända fram till Fiskbrunna?»
Men det ligger af vägen för er, min herre, som skall
till Ekolsund.
»Men om jag försäkrar er, att detta, långt ifrån
att strida mot mina önskningar, öfverensstämmer
dermed ?»
Så emoltar jag ert anbud med mycken tacksamhet,
svarade hon, och gaf genom en liten sänkning på
hufvudet tillkänna sin rörelse för hans artighet.
I sjelfva verket grundade sig Robert Augustins
anbud på någonting mera än en blott artighet. Han
hade redan lemnat ur tankarne all förhoppning att hos
riksgrefvinnan kunna förekomma von Pahlen. då denne
nu bekommit ett sådant försprång. Mer och mer blef
det hos honom också tydligt, att fru Björnrams
preparat lidit någon skada, som gjorde delta, om ej alldeles
odugligt, dock osäkerl till sin verkan. Han dömde
della både deraf, att locket blifvit öppnadt och
spegelfodralet i backen upp- och nedvändt, men framför allt
deraf, alt hästarne nu så snällt drogo vagnen, ulan
att oroas af del han medförde, oaktadt del både var
natt, och han passerat skogar och betänkliga backar.
Om, såsom han fruktade, detta stora medel alt vinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
