Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•154
Skulle du dä, goda Cederlöf, finna det så förhatligt,
att hafva ditt anlete pä duken?
»Det har alltid förekommit mig mycket styggt.»
Styggt? Hvarföre?
»Jo. Åjo.»
Du fruktar, att ej blifva väl träffad?
»Icke det.»
Nå?
»Kanske träffar man mig alltför väl.»
Hvad skadar det?
»Det skadar betydligt.»
På hvad sätt?
»Jo, tänk blott, goda Pasch! nu sitter man med
sitt lilla utseende, sådant det är, och man låter taga af
sig. Så blir man fästad vid »duken», såsom det
heter. Men året derpå, eller två, tre år derefter, har
man ett sämre utseende. Hvad säga nu alla, som se
porträttet? De säga ingenting.»
Ingenting?
»Ja, de yttra intet; men de skaka på hufvudet.»
Låt dem skaka. Det gäller den stackars artisten.
»Nej, förlåt mig, det gäller lika mycket den stackars
sujetten. Ty när man upptäcker den der olikheten,
så tänker man antingen: målaren har smickrat 1
hvilken föreställning ej innebär något smickrande för
sujetten; eller också tänker man: del var nog likt, när
det gjordes, men det år hiskeligt hvad den menniskan
åldrats sedan dess. Kan man se! Sådana jemförelser
innefatta visst’ bara sanning, men . . kan man slippa
dem, så är det väl.»
Agnes log. Nog fins det en method atl hjelpa detta,
sade hon; och fiere målare omfatta den.
»Hvaruti består den methoden?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
