Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•176
SEXTIOFJERDE KAPITLET.
töäfooma.
Jag tyckte det var id roligt, att
vi begge voro lika fattiga.
På Kullingc vistades Åke och Glas Thott, lika litet
som von Drachenmilch, länge inne: det kan man lätt
begripa. Det lilla rum, som Didriks mor beredt dem,
var i sitt slag rätt trefligt; men de förehade helt andra
saker, än atL dröja på Kullinge.
Likväl fans också här ett vigtigt ändamål att ej
förbise. De menniskoälskande grefvarne Thott hade
beslutit göra den lilla K ron-Lottas lycka, hvartill de
dessutom kände sig förpligtade genom de stora tjenster,
hon under dessa dagar bevisat dem. Grefve Clas hade,
under det att Åke i sällskap med den Hessiske
fänriken företagit sig ett litet stradaj utåt vägen fram emot
Wiggby, för att göra sig hemmastadde i nejden,
tagit Lotta i enskildt förhör på tu man hand. Under
många tårar berättade hon sina händelser, och af hvad
anledning hon blifvit invecklad med riksdalersfolket.
Lottas mor hade begått ett snatteri för tredje gången:
för att rädda och hjelpa henne hade Lotta åtagit sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
