Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•320
majestäts sinnesstämning. Hade majoren icke stupat,
så hade man kanske kunnat tillfredsställa de förorättade
* och missnöjde; men nu?
»Fru Bonauschiöld skall bekomma sitt åter.»
Men huru skall det förklaras, att major Thott
blifvit mördad på Segersta egor, och af folk som kommit
från min far?
Wefverstedl gick i djupa tankar fram och tillbaka på
sitt golf. »Det är en svår punkt! en ganska svår punkt!»
utbrast han.
»I en olycklig stund lät jag dessa riksdalersskurkar
få företräde,» fortfor han. »Men huru kunde jag afvisa
Martholin, Frank och till och med Snakenborg? De
voro invigde i mycket, och kunde skada oerhördt, om
de uppretades. Hvad hade jag att göra?»
Min far måste nu som alltid uppfinna elt godt råd.
Här är Frank öfrig: han är utan tvifvel den bäste af
dem. Skulle man icke genast sända honom till
Stockholm, för att på en gång underrätta de hotade, och
förmå dem till upphörande af det onda, liksom till
återställande af det tagna?
»Frank? Frank . . » upprepade Wefverstedt, der han
spatserade på golfvet. »Om man skulle låta häkta denne
Frank, såsom en af mördarne . . »
Hvad? Nej, min far! Denne Otto Frank, efter
allt hvad jag hört, förtjenar ett bättre öde. Han kan
vara mycket brottslig genom sin mcdvaro i detta onda
sällskap. Men, såsom jag tror, har han inkommit
deruti af grundsattser för någonting högre, och ej endast
för egna fördelar, dem det synes mig att han snarare
för sin filosofi försakat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
