Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•371
»Och likväl fruktar hon ej!»
Något underbart omsväfvar henne.
»Hon fruktar ej . . ty bon vet, att efter etl år skall
allt vara bra.»
Ni talar med mycken bestämdhet. Hvad Unker ni
sjelf om den der Yenkenberg t
»Jag har på riksgrefvinnans vägnar varit hos honom
i hemlighet ett par gånger i Stockholm, och handlat
hvad hon behöft.»
Jag vill hvarken beröfva er eller riksgrefvinnan den
goda tanken om denne man. Men tillåt mig att
fråga er: hvilken har gjort er bekant med honom?
»Fru Cornelia Björnram.»
Ha! Ånyo hon!
»Finner ni det besynnerligt?»
Nej. Jag tiger. Jag hoppas: jag inser, att ni haft
den bästa grund till ert förtroende för den doktor,
hvars elixirer hon rekommenderat. Vet ni, om
Yenkenberg är hvad man kallar förtrogen med fru
Björnram?
»Det vet jag icke; men tror det knappt. Hon
kände endast hans förmåga och skicklighet att bereda alla
slags arcana, specifica, elixirer, lifs- och dödsvatten
jemte antidoler, som nu äro så mycket på modet och
kommit i verksamt, om ock hemligt, bruk i de högre
samfundskretsarne.»
Känner ni sjelf fru Björnram mycket nära?
Grefve Roberts värdinna såg på honom med ett
forskande, likasom sjelf frågande ögonkast. »Min grefve,
ni är ju mycket bekant med henne?» sade hon.
Jag kan härpå svara både nej och ja. Jag har
sökt hennes bekantskap för de ändamål, jag redan
berättat er, och för hvilka jag nu blyges. Det var min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
