Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
427
de massor af hö, som här skulle uppläggas. I)et värsta vore dock,
att en eldsvåda i stallbyggnaden måste sätta i alldra största fara det
närbelägna Gustavianum med dess oersättliga skatter, som 1702 med
knapp nöd undgått förintelse, och äfvenså den nyss återställda
domkyrkan; för att något skydda Gustavianum för det farliga grannskapet
hade konung Karl XI låtit nedrifva busen mellan detsamma och
stallet, samt Karl XII befallt innehafvare af bostäder i det senare
att borttaga sina hö- och halmupplag. Höghusen var dock ej hågad
att gifva efter och ingick samtidigt (23 Juli) till rådet med en
skrifvelse i saken. IJan såg denna uteslutande ur krigsbehofvets
synpunkt, och då ban klart såg, att det afbrända slottet icke kunde
i hast repareras för det nya ändamålet, vidhöll han ihärdigt sitt
anslag på stallbyggnaden. Han höll före, att då man i långa
tider, medan stallinstitutioneu upprätthölls, där haft stora halm- och
hökvantiteter upplagda, så kunde det likaväl gå för sig nu,
isynnerhet sedan husen åt Gustavianum till blifvit borttagna. Rådet
ville dock tydligen ej taga på sitt ansvar de förskräckliga följder,
som konsistoriet uppvisat i händelse af en eldsolycka, och skref
därför till landshöfdingen d. 27 Juli, att det ej kunde bifalla hans
förslag; höet och halmen finge stackas. Tre år senare upptogs
planen igen af den nye landshöfdingen Per Ribbing, ehuru den ej
heller denna gång kom till utförande, men konsistoriet tyckes denna
gång, att döma af dess protokoll, ej gjort några invändningar mot
förslaget, utan tvärtom satt ifråga att för ändamålet reparera
byggnaden.1
Från inkvartering var universitetet visserligen genom sina
privilegier befriadt, men man erkände riktigt nog, att i en tid som
denna ägde ingen att draga sig undan, och när därför på hösten
1714 en bataljon Västmanlänningar skulle förläggas till staden,
erbjöd konsistoriet sig frivilligt att taga sin del i bördan, ehuru det
fann billigt, att icke mera än en tiondedel af styrkan föll på dess
lott. Staden åter yrkade att universitetet skulle åtaga sig en
tredjedel, men måtte ej hafva lyckats genomdrifva sina anspråk, att
döma af den ringa styrka af 25 man, som föll på universitetets
anpart.2 Äfven för flyktiga studenter från andra sidan hafvet har
man haft att sörja. Dylika fingo tvenne gånger under året 1714
understöd ur fiscus pauperum, och då rådet icke ville gifva sitt
1 Kous. prot. 20 Mars 1717.
* Kons. prot. 0 och 17 Okt. ocb 2 Dec. 1714; borgmästare och råd t.
landshöfdingen 22 Nov. samt 1’. Iiibbiugs order 211 Nov. (Kons. acta.) Den
ringa siffran af 25 tyckes antyda, att universitetets inkvartering blott
omfattat befälet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
