Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
kunde tala latin, vore lika otjänligt som onödigt, då kan ju
författat alla sina arbeten på detta språk. Beronius utvecklade samma
motiv och än vidlyftigare, med fullt skäl betonade äfven han, att
utförsgåfvorna i katedern betydde relativt litet mot soliditet i
studier och läraregåfvor. Slutet på den månader långa tvisten blef,
att kanslern den 20 nov. underrättade konsistoriet, att K. Maj:t
befriat Linnaeus från alla prof men ej hans medsökande. Sådana
hade nämligen under den långa uppskofstiden framträdt i den
ofvannämde adj. J. G. Wallerius och den välkände Abraham Bäck,
nyss promoverad medicine doktor.
Den förre af dessa kom härigenom att ställa till ett uppträde
i disputationsväg, som lyckligtvis dittills saknat motstycke och
som kastade en skugga öfver hans annars inom vetenskapen
välkända namn. Uppträdet var kanske den hetsigaste
disputations-kalabalik, som vid universitetet någonsin förekommit.1
Wallerius hade haft den brist på smak och takt att begagna sitt
specimen »Decades binæ thesium medicarum» till att kritisera
åtskilligt, som han uppletat i Linnæi arbeten, särskildt dennes
gradu-aldisputation i Harderwijk »De causa febrium intermittentium».
Var detta redan i sig själf föga lämpligt och något oridderligt, då
Linnaeus såsom frånvarande icke kunde försvara sig,2 blef det så
än mer genom sättet, hvarpå kritiken var gjord, ty denna var hätsk
och affattad i oskickliga ordalag samt gick ofta ut på att förvränga
Linnæi ord samt på ett dock misslyckadt sätt förlöjliga hans
framställning. Wallerii afsikt var ej obekant redan före tryckningen,
ty i sin ansökan till platsen hade han antydt densamma, och detta
gaf Linnæi trogne vän prof. M. Beronius anledning att, då
Wallerius efter bruket anmält sin disputation i konsistoriet, göra en
hemställan, hvari domprosten O. Celsius instämde, om icke ett
sådant anfall på en medtäflare strede mot det passande.3 Men
1 Tli. Fries, hvars vidlyftiga framställning jag äfven här begagnat,
har i sin Linné (Bd. 1, bil. 11 och 12) tryckt Clingenbergs relation och
en annan samtida anonym berättelse. I Bihanget 3, n. 122 och 123,
liar jag tryckt Wallerii och Beronii relationer. Äfven andra otryckta
dylika har jag begagnat (Roséns fann jag för sent bland kons. acta för
att trycka den). Den relation, som finns i Bergianska saml. T. 8, hvilar
uteslutande på Clingenbergs.
■ Wallerius meddelar visserligen i sin relation, att han bedt Linné
komma och opponera, men det förbättrar ej hans sak mycket.
3 Beronius fann opassande, att Wallerius satt på titelbladet »jussu
max. ven. senatus acad.», hvilket aldrig skulle förekommit förr. Om
det sista är riktigt, vet jag icke. Uttrycket brukades dock alltid i
följande tid, när någon disputerade pro loco för professur i en fakultet,
inom hvilken han själf ej var graduerad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
