Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
då han yttrade, att det var >>till obotelig skada för docentibus som
discentibus, att professorerna skola sittja bort sin ädla tid vid
oeconomiska och juridiska måkl; kan icke de förra skötas af 2 eller
ständiga inspectoribus aerarii .. . och the sednare af ett särskildt
foro, nämligen rectore, professoribus och adjuncto juris».
Hermansson framlade ju ock ett förslag till reform, som
tillvann sig både kanslerns gillande och kunglig bekräftelse den 20
dec. 1726,’ men detta försök strandade redan från början därpå,
att konsistorium, som icke haft tillfälle att förut uttala sig om
Hermanssons förslag, kände sig såradt af att sålunda vara
förbigånget och därför mot dess tillämpning satte ett envist motstånd, som
slutligen tvang Cronhjelm till reträtt. Hermanssons förslag gick
i rätta riktningen genom att uppdela konsistoriet i divisioner, ett
Minus för ett stort antal ekonomiska mål och de smärre
justitie-målen i första instans, ett Majus för öfriga justitiemål och sådana
som vädjats från Minus, och ett Plenum för de stora
universitetsfrågorna. Förslagets hufvudsvaghet, hvarpå det nog också skulle
ramlat om det tillämpats, var att det lade för många mål under
Plenum, att det lät alla professorerna sitta både i Plenum och
Majus och att det gjorde Minus för stort. Och därför fortgick det allt
framgent på gamla sättet, ehuru man nog allmänt insåg slöseriet
med arbetskraft och kanske äfven onödigheten af att allt skulle
samlas i Majus. Utan att själf ana det kom konsistoriet att
genom sin egen åtgärd ånyo väcka till lif tanken på en reform. Jag
har förut nämt,3 huru detsamma i en skrifvelse till K. Maj:t af 7
jan. 1749 tillät sig — med anledning af att K. Maj:t den 1 april
1742 föreskrifvit, att adjunkterna i händelse af behof skulle få
inkallas som bisittare i Minus — att föreslå att adjunkterna skulle
blifva ständiga bisittare därstädes, efter de voro aflönta och hade
godt om tid,3 och huru denna skrifvelse förde till, att
Uppfostrings-kommissionen samma år upptog frågan om konsistoriets
indelning i divisioner OGh skisserade ett ingalunda opraktiskt förslag
till dylik indelning. Det drog dock tre år om, innan
konsistoriet yttrade sig i frågan, och dess uttalande, ehuru tämligen
oklart i formen, innebar i djupet en deciderad motvilja mot hvarje
1 För det Hermanssonska förslaget se Afd. 1, s. 29.
3 Gången af frågan om konsistoriedivisioner 1740—1752 bar jag
skildrat i Afd. 1, s. 262 ff.
3 På föga öfver tjugu år hade konsistoriet fullständigt ändrat tanke
i denna fråga. I Anmärkningarna af 1726 till nya konstitutioner hade
det decideradt uttalat sig mot att betunga adjunkterna med att sitta
i Minus, emedan de voro så illa aflönta och så väl behöfdes för
undervisningen (se Afd. 1, s. 25).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
