Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
och icke nöjt sig med att kommentera gamla auktorer, utan
behandlat sitt ämne mera själfständigt och efter strängare vetenskaplig
metod. Det säger sig själft, att sådana snillen och framstående
lärare som Rosén, Linné, Ihre, Celsius, Klingenstjerna, Karl
Aurivillius, Torbern Bergman, Melanderhjelm och Neikter behandlat
sina vetenskaper på föreläsningarna i helt annan anda och form,
än flertalet af de män som vid tidehvarfvets början innehade
lärostolarna och då tillämpade traditionerna från 17:de seklet. Den
vetenskapliga prägel, som lärarne under 18:de seklets fortgång
ville gifva sina föreläsningar, hotades visserligen allvarsamt af det
pedantiska reglementerande, som allt ifrån Gyllenborgs dagar
hemsökte universitetet och som nådde sin höjdpunkt under Creutz,
men man har mot detta intrång rest ett ihärdigt motstånd. Jag
har i föregående afdelning på åtskilliga ställen berört denna
märkliga kollision mellan vetenskapens representanter och en allt för
byråkratisk kanslersmyndighet och återkommer nedan till en
öfversikt af densamma, men jag önskar här erinra, huru starkt
Slein-cour och Linné 1768 häfdade universitetets rätt att icke
betraktas som en högre barnaskola utan att få vara en härd för det sant
vetenskapliga arbetet.
Från tidehvarfvets senare år har en blifvande professor vid
Lunds universitet, C. J. Fallén gifvit oss några minnen från Upsala,1
som icke sakna sitt intresse för kännedomen af en och annan af de
dåvarande lärarnes förmåga som föreläsare. Om E. M. Fant säger
han, att denne år 1786 »med en behaglig röst och åtbörd uppläste
sin historia (sedan tryckt)2 för flera hundrade studenter,
huruvida detta tillopp räckte länge eller om ej hungern* minskade
desamma är obekant». I vitterheten uppträdde professor Neikter
»och med lekande talesätt och roande exempel underhöll ett
talrikt auditorium». Om Christiernin (i teoretisk filosofi) heter det,
att han föredrog sitt ämne »under spottande och uppläsning af ett
stycke i sänder af Jerusalems betraktelser, hvarmed
naturtheolo-gien expedierades efter en kort och mager förklaring såsom tillägg;
hans auditorium var ock ringa besökt». Teol. adjunkten och e. o.
filos, professorn gamle L. Palmberg får det vitsordet, att »han skrek
fram polemiken från cathedern på latin för ett tomt auditorium».
Med verklig sympati omtalar han Anna Maria Lenngrens fader e. o.
1 C. J. Falléns »Akademiska inrättningar i Upsala och Lund 1787 »
(Mst i K. Bibi.).
2 Fants »Utkast till föreläsningar öfver allmänna historien ifrån
16 seculi början» utkom i sju stycken 1786—1795.
3 Fallén syftar på de hårda missväxtår, som sedan ingingo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
