Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436
Esel ibland framstötas. Om vi icke få något nytt som ser
besynnerligt ut, hvilket åtminstone väcker vår upmärksamket, fastän
det icke ökar särdeles våra ljus, falla vi i inertia».
Botaniken kom i 18:de seklet tack vare den store Linné att
för en tid öfverflygla hvarje annat studium vid universitetet. Vid
tidehvarfvets början var dock förhållandet rakt motsatt, och detta
trots den glänsande insats som Olof Rudbeck den äldre gjort i förra
seklet, ty dennes son O. Rudbeck d. y. hade icke rätt vårdat det
ansvarsfulla arfvet. Rika naturgåfvor och en omsorgsfull
utdaning under den store faderns ledning tycktes väl hafva bort
innebära trygghet för, att arfvet icke skulle förspillas, och resan till
Lappland 1695 med dess rika naturvetenskapliga resultat visar, hvad
man kunnat vänta af den yngre Rudbeck, om han hängifvit sig
åt sin naturliga kallelse.1 Tyvärr var han redan då fången i den
villa, som skulle göra hans följande verksamhet så onyttig,
nämligen att ban var kallad att på det språkliga området fullfölja
At-lantikans uppgift; uppvisandet af svenskans innerliga släktskap med
hebreiskan skulle göra vårt språk till ett af de äldsta på jorden.
Redan denna föreställning om en särskild högre kallelse drog honom
från hans lärarekall, och när så den stora branden 1702 nästan
förstörde Botaniska trädgården och därmed i hög grad försvårade
undervisningen i botanik, lät ban denna vetenskap ligga nere. Det
finns ej spår af, att ban sedan 1719 undervisat i detta ämne, ej
heller har någon disputation i botanik utkommit under hans
presidium efter 1716, och huru förfallen trädgården var, har Roberg
skildrat.2 Ilade icke den unge Linné på våren 1730 kommit i Rudbecks
väg och för ett år fått demonstrera i trädgården, skulle botaniken
lidit än mera. Och dennes liffulla insats ersattes icke af, att Nils
Rosén på våren 1731 som medicine adjunkt blef skyldig att
undervisa i ämnet, ty hans intressen drogo honom alltmera åt
anatomien och den rena medicinen. Något stöd hafva väl de studerande,
som velat ägna sig åt botaniken, kunnat hafva däri, att Rudbecks
kollega den mångfrestande och lärde Lars Roberg bland mycket
annat intresserade sig äfven för denna vetenskap och till någon
del öfvertog Rudbecks skyldighet på detta område, liksom ban gjorde
det på anatomiens. Roberg utgaf några smärre botaniska
skrifter, som lades till grund för disputationsöfningar i ämnet, och han
1 Se Tli. Fries’ uppsats i Nordisk Tidskrift 1898: Den första
naturvetenskapliga forskningsfärden i Sverige».
2 Se Del 2, afd. 2, s. 344.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
