Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Ändringar i giftermålsbalken - 1 kap. Allmänna bestämmelser om makars rättsförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
439
melse av sin underhållsplikt, på yrkande av den andre maken av
rätten åläggas att utgiva bidrag till de utgifter för familjens
underhåll, vilkas ombesörjande enligt sed ankommer på honom
eller rätten med hänsyn till omständighterna finner skäligen
böra anförtros honom. Då rättegång mellan makar alltid måste
anses såsom en ytterligt ömtålig sak och det därför icke kan anses
lämpligt, att make annat än i undantagsfall äger påkalla
domstols hjälp, har rätten att av ovan berörda anledning* vädja till
domstol inskränkts till fall av allvarligare art, då upp^enbär
försummelse ägt rum. (G. B. 5: 5.)
Skulle ena maken under ett kalenderår för familjens tillbörliga
underhåll haft utgifter till belopp, som uppenbarligen*
överstiger, vad lagligen ålegat honom att tillskjuta för underhållet,
äger han, om ej annat avtalats eller med hänsyn till
omständigheterna får antagas vara, avsett, av andra maken utfå ersättning
för vad av sagda utgifter må anses belöpa på denne. Den rätt
till ersättning som i dylikt fall tillkommer make, föreligger
emellertid endast, för såvida talan om ersättning väckes, innan
ett år förflutit efter utgången av det kalenderår, under vilket
utbetalningarna ifråga skett samt talan göres gällande av den
ersättningsberättigade själv. En utomstående kan följaktligen
icke framställa sådant ersättningsanspråk icke ens borgenärerna
i den ersättningsberättigade makens konkurs. (Gr. B. 5: 6.)
Leva makar på grund av söndring åtskillda, skola de det oaktat
vara skyldiga, att var efter sin förmåga bidraga till andra makens
underhåll. Bär emellertid ena maken huvudsakligen skulden
till sammanlevnadens hävande, kan andra maken ej förpliktas
utgiva bidrag till hans underhåll, därest icke synnerliga skäl
därtill äro. (G. B. 5: 7.)
Då makar på grund av söndring leva åtskillda, uppstår ock
frågan, vilken av dem bohaget skall tillfalla. Den nya lagen
utgår, som ovan antytts, från den grundregel, att varje make skall
råda över den egendom, han hade vid äktenskapets ingående eller
sedermera förvärvat. Till följd härav skulle det givetvis ofta
kunna inträffa, att hustrun, vilken måhända skall hava barnen
i sin vård, vid sammanlevnadens upphörande stode utan både
bohag och erforderliga arbetsredskap. Därför har ett stadgande
införts, att då i ovan omnämnda fall det »med hänsyn till
vardera makens levnadsförhållanden och omständigheterna i övrigt
finnes skäligt», make kan förpliktas att till nyttjande lämna
andra maken lösören, vilka vid sammanlevnadens hävande
ingingo i det för makarnas gemensamma begagnande avsedda
bohaget eller utgjorde andra makens arbetsredskap. Har ena
maken tillhörig egendom sålunda lämnats den andra till
nyttjande, skall avtal, som ägaren eventuellt kan träffa med tredje
* Småaktiga ersättningskrav kunna alltså av domstolen tillbakavisas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
