Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sakrätt (forts.) - Om panträtt i fast egendom och om inteckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
518
ränta, samt att återstoden av avkastningen skall antingen
avräknas å själva kapitalet eller ock utgivas till gäldenär en; i
vilket fall borgenären är skyldig att redovisa, för avkastningens
belopp ; eller
c) att hor g enaren skall behålla panten ett visst antal år, och
att sedan hade kapital och ränta skola anses vara betalda.
Beträffand© verkan av pantsättningen ined införsel gälla
följande regler:
a) Om pantsättningen (såsom väl dock nästan aldrig inträffar)
skett efter den 1 januari 1876 (då K. F. ang. ändring av gällande
stadganden om lagfart å fast pant den 16 juni 1875 trädde i
kraft), bliver verkan av pantsättningen:
a) densamma som av pantsättning genom blott
pantförskrivning (se ovan under 4) ; samt
ft) att hor g enaren i förhållande till gäldenär en och sådana
efterföljande ägare till panten, som äro skyldiga att låta
gäldenärens förbindelse gälla, är berättigad att hålla panten kvar på
de i pantbrevet fastställda, villkor, till dess gottgörelse lämnas för
borg enarens fordran.
b) Om pants ät t ning en skett före den 1 januari 1876, bliva
verkningarna därav:
ex) desamma, som om den ägt rum efter nämnda dag; dels ock
/?) att borgenären kan efter lagfart å panten förvärva
äganderätt till densamma.
I fråga om den tidpunkt, vid vilken rätten att söka lagfart å
panten inträder, kunna,, jämlikt J. B. 9:3 och K. Förordn,
angående ändring’ av gällande stadganden om lag;fart å fast pant den
16 juni 1875, såsom regler uppställas:
att, om viss betalningstid blivit mellan panttagaren och
pantgivaren avtalad, panttagarens rätt att å panten söka lagfart
inträder omedelbart efter för fallo tidens utgång;
att, om viss betalningstid ej överenskommits, men panttagaren
på enskild väg underrättat pantgivaren om sin avsikt att med
panten lagfara, panttagaren får söka lagfart, sedan dylik
underrättelse bevisligen meddelats, utan att pantgivaren betalt sin
skuld; samt
att, om panttagaren hos den domstol, under vilken den pantsatta
egendomen lyder, anmäler, att pantgivaren eller hans
rättsinnehavare eller deras vistelseort ej äro av honom kända, domaren
förordnar, att nämnda anmälan skall trenne gånger införas i
Post-och Inrikes Tidningar, med föreläggande för pantgivaren att inom
natt och år från sista kungörandet inlösa panten; och i detta fall
inträder rätten att söka lagfart, sedan ett år förflutit efter sista
kungörelsen utan att den gäld, för vilken egendomen pantsatts,
blivit betald. (K. F. den 10 april 1810.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
