Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Obligationsrätt - Om fullmakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
619
–, att fullmaktsgivareii icke vill visa tredje man, huru långt
han är villig *ft gå i eftergifter för att få ett visst avtal till
stånd. Om fullmaKtbgWaren ger fullmäktigen i uppdrag att
först bjuda en mindre summa för den egendom, som skall köpas,
och endast ifall säljaren visar sig omedgörlig öka anbudet, talar
han naturligtvis icke om detta i fullmakten. Och när
fullmakten grundas å någon fullmäktigens tjänst eller annan yttre
ställning till fullmaktsgivaren, är det självfallet, att
fullmaktsgivaren ofta söker genom särskilda instruktioner inskränka
fullmäktigens handlingsfrihet, t. ex. förbjuder honom att inlåta sig med
vissa personer eller att företaga vissa slags rättshandlingar, som
i kraft av fullmäktigens ställning ligga inom hans behörighet.
Även om »tredje man insåg eller bort inse, att fullmäktigen
sålunda överskred sin befogenhet», blir rättshandlingen för
huvudmannen bindande, därest den av honom godkännes, eller i
den mån, han haft nytta därav. (Jfr. N. J. A. 1874:449;
1881:279; 1901: 453; 1906:457 och A. n:r 218; 1908:567;
1912:259.)
Har tredje man varken insett eller bort inse fullmäktigens
bristande befogenhet att företaga rättshandlingen, blir
densamma bindande för fullmaktsgivaren. (Jfr. IST. J. A. 1895:83;
1907: 318.)
Fullmaktsgivarens i sistnämnda fall uppkomna bundenhet av
rättshandlingen förklaras av att han genom fullmakten givit
tredje man anledning att tro, att han vill vara bunden av alla
rättshandlingar, som fullmäktigen enligt fullmakten är
berättigad att företaga. Blir den av fullmäktigen företagna
rättshandlingen bindande för fullmaktsgivaren, måste fullmäktigen
ersätta hans därigenom till äventyrs uppkomna skada.
Om fullmakten är muntlig, blir en rättshandling, som
fullmäktigen, med överskridande av sin befogenhet, företagit icke
gällande mot fullmaktsgivaren, även om tredje man var i god tro.
Vid muntlig fullmakt kan man nämligen icke skilja mellan
fullmaktens gränser och fullmaktsgivarens särskilda
instruktioner. Intet yttre faktum finnes ju, som för tredje man utvisar
fullmaktens existens och gränser. Tredje man har för sin
kännedom om en fullmakt av ifrågavarande slag icke annat att hålla
sig till än fullmäktigens egna uppgifter. Vill han lita på dessa,
får han göra det på egen risk; visar det sig sedan, att de äro
felaktiga, och att fullmäktigen icke ägt företaga den
ifrågavarande rättshandlingen, kan tredje man icke framställa något
anspråk mot fullmaktsgivaren, ty han har icke någon omedelbart
till honom riktad fullmaktsförklaring från denne att bygga sitt
anspråk på.
4) Fullmaktens upphörande.
I fullmaktens begrepp har sedan gammalt ansetts ligga rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
