Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Processrätt - Brottmål eller straffprocess - Om rättegångsförfarandet i instämt brottmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1288
genom ny stämning eller genelli att infor rätta framställa
ansvarsyrkande mot en personligen närvarande svarande.
Skulle svaranden yrka ersättning för sin inställelse, torde
målet, för att lämna käranden tillfälle att yttra sig angående
ersättningsanspråket, böra i fråga om detsamma uppskjutas till dag,
som rätten finner lämplig, med föreläggande för parterna att
då andraga och styrka allt vad de akta nödigt i ersättningsfrågan,
vid äventyr att denna ändock avgöres.*
d) Om käranden utebliver vid annat rättegångstillfälle än
det första,** blir påföljden endast, att målet uppskjutes med
föreläggande för käranden att infinna sig; stundom med tillägg
av äventyr, att målet trots lians uteblivande kommer att avgöras.
Anm. Göres rekonventionstalan gällande mot käranden,
behandlas han med avseende å denna såsom svarande.
e) Om svaranden utebliver vid första rättegångstillfället i
mål, däri ansvarstalan mot honom föres efter stämning, kan
käranden yrka:
1) Att målet, såsom återkallat, måtte avskrivas.
Ett dylikt yrkande föranleder, att rätten, med bifall till
detsamma, skiljer målet från sig.
2) Att rätten måtte förordna om svarandens hämtande till
inställelse vid ifrågavarande rättegångstillfälle.
Dylik hämtning1 verkställes av kronans eller rättens tjänare.
3) Uppskov med eller utan ådömande av böter eller
föreläggande av vite eller förordnande om svarandens hämtning till
nästa rättegångstillfälle.
Enligt lagen angående påföljd i vissa fall av riarts uteblivande
i brottmål den 10 juli 1899, kan i instämt brottmål, däri talan
om ansvar föres, svarandepart, vilken blivit behörigen stämd,
men vid första rättegångstillfället utebliver utan att styrka laga
förfall och vilken icke vid nämnda rättegångstillfälle efter
hämtning för rätten inställes, dömas att för sitt uteblivande böta från
och med fem till och med etthundra kronor. Att underrätts
beslut, varigenom dylika böter åclömts eller yrkande om deras
ådömande ogillats, i regel skall särskilt och icke i samband med hu-
* Enligt somligas mening, skulle i detta fall i fråga om böter och
ersättningsanspråk (icke beträffande skyldigheten att inom viss tid åter instämma
målet) gälla It. B. 12: 2, varför de å sid. 1176 B: a upptagna bestämmelser
om ordningen för böters och ersättnings utdömande samt angående rätt att
genom anmälan om laga förfall bliva befriad från ådömda böter och
rättegångskostnader skulle vara tillämpliga.. Att emellertid nämnda lagstadgande
icke har tillämpning i brottmål, framgår, bl. a., av Kongl. Maj :ts
utslag-den 13 mars 1878, N. J. A., sid. 132.
** Vi förutsätta, att han icke erhållit föreläggande att vid det
rättegångstillfälle, då han sålunda utebliver, tillstädeskomma vid visst äventyr,
samt att icke heller rätten förklarat sig skola vid berörda rättegångstillfälle
meddela utslag utan hinder av parts utevaro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
