- Project Runeberg -  Allsegraren / II. Framtidens ungdom /
223

(1918) [MARC] [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Det tredje riket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DET TREDJE RIKET 223

buren genom rymden av ett osynligt väsens stöd,
och jag sporde: »Då jag sä här fritt svävar i rymden,
får jag ju även se många kval, men; min kropp ligger
i jorden och kan ej hjälpa någon?» — »Men du
kommer heller icke att lida av vad du ser. Ty du inser
då nödvändigheten», blev det av mig osedda
väsendets-svar. Jag fortsatte att invända: »Mer¾ jag ville också
kunna se in i hemmen, framför allt i mig kära
människors hem. Jag ville följa med tidens nya tankar, se
nya tavlor, höra ny musik och läsa nya diktare. Jag
ville omigen njuta av allt det härliga gamla. Skall jag
kunna detta?» Svaret dröjde, och min ångest för
detta var så oerhörd, att jag vaknade. Det är nära 20
år sedan, men varje drag i drömmen står ännu klart.
Intet förledde mig att, ’som fallet skulle blivit med en
mystiker, taga den som en »uppenbarelse». Den var
född av många tankar och av känslor, dem jag klart
urskilde. Vad som här för den, i pennan är just, att
detta, som för mången skulle blivit en visshet om det
eviga livet, för mig endast förblev en dröm. Men ¾av
idel vakna drömmar, lika lätta som denna, äro tänkares
och profeters vittnesbörd om det eviga livet med
återseenden av älskade varelser under evig salighet.
De äro lyckliga, som så tro. Men jag är lyckligare,
som icke tror, endast väntar under de få är, som
tillhöra jordelivet, tills jag vet. Och kanske blivit
en droppe i det levande vatten, om vilket Giordano
Bruno sade: »Gud är källan, floden, havet.»

Som en stav stöder, en svalkedryck stärker, bistå
oss alla de stora andarna, som visa oss inåt oss
själva. De förbli oförgängliga. Må de, som med viss-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:04:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allsegrare/ii/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free