Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svar på profässor Wiséns 'Textkritiska Anmärkningar till den Stockholmska Homilieboken'
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
178. 2, G, 2o, 23, 201. 8, 205. ss, 206. 27 ock därijenom alldeles
på fri hand i upplagan infört en grammatisk distinksjon som
fullkomligt saknar stöd i handskriften. Ordet moyses har däremot
fått sitt slutande s återjivet med enkelt s utan hänsyn till, vilken
kasus det föreställer, t. e, 121. 32, 163. 4.
Jag kommer nu till W:s försvar för upplagans kc. Tvisten
jäller här, huruvida hds:s k är ett enkelt tecken äller vad W.
kallar "en sammanslingring" av k ock c. W. har dels jenom
att återjiva tecknet med kc, dels jenom sin uttryckliga förklaring
på sid ix i förordet visat sig uppfatta tecknet som en
samman-slingring, en åsikt som han i Textkr. Anm. uttryckligen
förklarar sig vidhålla. I Stud. har jag däremot påstått, att le i StH
är ett enkelt tecken, ock som stöd för min åsikt anfört 1) att
detta tecken i äldre europäiska alfabet, varifrån Isländarne måste
hava lånat det, är en enkel k-form ock ingenting annat, samt
2) att dess användning i StH alldeles avjort visar, att det även
där är ett enkelt tecken, då det nämligen förekommer icke blott
som tecken för jeminerad tonlös guttural eksplosiva utan även
som tecken för enkelt k-jud. Att k i StH brukas som tecken
för enkelt k-jud, är ensamt tillräckligt för att avjöra tvisten
fullständigt till min förnion, ty då en bokstavsform, som till sitt
ursprung är ett enkelt tecken, användes som enkelt tecken, måtfce
det väl vara den fullständigaste orimlighet att uppfatta ock
återjiva den som en "sammanslingring" av två särsjilda
bokstäver. Att k i StH därjämte ock ännu oftare brukas som tecken
för jeminerat k-jud, talar äj på minsta vis emot min uppfattning,
ty jemine råde konsonantjud betecknas i äldre isl.
handskrifter regelbundet med enkla tecken såsom
jeminerat g med G, jern. m med M, jern. n med N, jern. f med s,
jern. t med T. Såsom jag i Stud. påpekat, förekommer dess
utom i StH i samma delar, där k användes, den vanliga
k-for-men äj blott som tecken för enkelt utan även för jeminerat k-jud,
vadan med hänsyn till funksjonen i StH ingen sjilnad finnes
emellan tecknen k ock k. Något yrkande med hänsyn till, hur
det omtvistade tecknet rätteligen hade bort återjivas, har jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
