Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
HANS HILDEBRAND.
ATS 6: 6
beqvämlighet uppföra höga, skrymmande bänkar. Den
lutherska gudstjensten, som af församlingen kräfver ett
mera aktivt deltagande, behöfver en mycket större ljustill-
gång i kyrkorna än medeltiden behöfde, och i följd deraf
hafva i de flesta fall fönstren blifvit- förstorade. Särskildt
har man ofta funnit det nödigt att för vinnande af mera
ljus i koret borttaga altarbilden och öfver altaret anbringa
ett stort fönster.
För det tredje måste framhållas, att de äldre före-
målen i kyrkorna i allt för många fall icke blifva på
vederbörligt sätt vårdade och underhållna. Som folket
småningom förlorat intresset för dem, sedan deras ur-
sprungliga bestämmelse blifvit förgäten, behandlas de ej
längre med gammal pietet. Okynnet öfvar sig på miss-
handlande af de gamla bildverken och funtarne, när till-
fälle dertill erbjuder sig, funten ställes ofta ut på kyrko-
gården, der den är utsatt för det menliga inflytandet af
klimatets vexlingar — så vida han icke vräkes ut eller
placeras i pastors trädgård som blomsterkruka eller i pa-
stors ladugård som vattenho. Men äfven i de fall, då
förstörelsen icke är afsigtlig, gå de flesta af medeltidens
konstminnen förlorade. Altarskåpet, vare sig det står å
altaret eller är fäst vid väggen, har de med målningar
sirade dörrarna uppslagna utåt muren och under inflytande
af dennas fukt gå målningarna förlorade. Ännu mera
utsatta för fukt äro de ömtåliga kyrkliga drägter, som före-
komma i sakristian. Det är för öfrigt icke nog att tillse,
att dessa föremål icke taga en yttre skada, de behöfva en
kärleksfull, i detalj gående omvårdnad, som i de flesta
församlingar ingen är kompetent, kanske ingen är villig
att gifva.
För det fjerde, ju märkligare ett kyrkligt fornminne
är, desto mera är man berättigad att för detsamma önska
just den plats, hvarest det kan blifva till största nytta för
vetenskapen och allmänheten. Denna nytta vinnes alle-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
