Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elberfeld ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1713
Eldkvarn—Elea’tiska skolan.
1714
C. J. ELDH, PRINS GUSTAF. Staty i Uppsala.
Eldkvarn. 1. Äldre namn på ångkvarn i
allm. 2. En riven ångkvarn på
Kungsholmen, Stockholm, belägen där Stadshuset
nu ligger.
Eldmärke. Anhopning av utvidgade fina
blodkärl i huden, ofta i ansiktet. E., som
oftast äro medfödda, behandlas numera
med radioaktiva strålar.
Eldora’do (sp.). Bet. den gyllene. Urspr.
spanjorernas namn på en av indianerna
under 1500-talet ofta omnämnd obefintlig,
omätligt rik hövding i v. Syd-Amerika,
sedermera namn på hans likaledes
obefintliga och guldrika land; numera bildlig
benämning på en ort med överflöd och
rikedom på livets goda.
Eldsberga. Socken i Hallands län
(Tön-nersjö härad). 1 393 inv. (1931).
Eldslandet (sp. Tie’rra del Fue’go). Den
sydligaste delen av Syd-Amerika, en ögrupp
s. om Magalhäes sund, tillhörande dels
Argentina, dels Chile. Den största ön,
huvud-ön, är ung. så stor som Västerbotten. De
v. och n. kusterna äro starkt sönderskurna
av fjordar och sund. E. är ett bergland
med toppar upp till 2 330 m. ö. h. och med
ett kallt och regnigt klimat. Glaciärerna
nå mångenstädes ända ned till havsytan.
Den viktigaste näringskällan är
fårskötsel; även skogsavverkning bedrives. E.
bebos dels av inflyttade kolonister, dels av
eldsländare, ett slags indianer på en låg
kulturståndpunkt. Omkr. 3 000 inv., varav
blott några hundratal renrasiga
eldsländare, nu stadda i raskt utdöende. ■— E.
upptäcktes av F. de Magalhäes 1520, och fick
sitt namn av de eldar, infödingarna tände
längs kusterna vid européernas ankomst.
Litt.: O. Nordenskjöld: Från Eldslandet
(1898).
Eldsopp. Se B o 1 e t u s!
Eldspruta. En under världskrigets
ställ-ningsstrider använd apparat, varur en
stråle av brinnande vätska sprutades.
Eldsprutande berg. Se Vulkaner!
E’lea (lat. Velia). Grek, koloni i
Syd-Italien, s. ö. om Pajstum, anlagd av joner
omkr. 540 f. Kr. Jfr Eleatiska
skolan!
Elea’sar (hebr.). Bet. Gud har hjälpt.
Namn på personer i G. T., bland vilka
särsk. märkes Arons son och dennes
efterträdare i översteprästämbetet. Han torde
vara en historisk person och skall ha fått
sin grav i Gibea (Jos. 24: 1).
Elea’tiska skolan. Grek, filosofskola på
500—400-talen f. Kr., grundad i Elea i
Syd-Italien. Den hävdade, att tillvaron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
