Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gångviken ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2597
Gåsgam—Gäldstuga.
2598
Hit höra bl. a. Gravänder oeh
Gåssläktena.
Gåsgam (Gyps fu’lvus). En i s. och. mell.
Europa samt n. Afrika förekommande
gamfågel, som lever i flockar, och vars föda
huvudsakligen utgöres av as.
Gåsinge. Socken i Södermanlands län
(Daga härad). 1 344 inv. (1931).
Gåsskötsel. G. förekom i Sverige redan
under vikingatiden. Litt.: G. Dahlander:
Handbok i smådjursskötsel. Del IV.
Gåssläktet (A’nser). Ett släkte
Gåsfåglar, som utmärkes av att
övernäbbens lameller äro synliga utifrån längs
större delen av näbben. Vingspegel
saknas. Gäss förekomma endast i n.
halvklotets nordligare delar, på sommaren ofta
mycket långt åt norr, och äro alla
flyttfåglar. Vid flyttningarna ordna sig gässen
i form av en snöplog. Äggen läggas i en
fördjupning på marken. Tamgåsen
förekommer i en mängd raser. Den anses
härstamma från Grågåsen (Anser
cine’reus), som häckar här och där längs
Sveriges ö. kust från Småland till
Gästrikland. Sädgåsen (A. se’getum) ofta
kallad Vildgås, häckar vid fjällsjöarna
men anträffas vid flyttningstiderna över
hela Sverige. Även Fjällgåsen (A.
ery’thropus) häckar i Lappland; den är
mindre än de föregående. Bläsgåsen
(A. a’lbifrons) häckar i n. Sibirien men
flyttar ofta över Sverige.
Gåsögon el. gåsögondräll. Kyprad
vävnad med mönster av sneda rutor, ofta
använd i hemslöjdsvävnader.
Gåsört. Sv. namn på Potenti’Ua
anse-ri’na.
Gåxsjö. Socken i Jämtlands län
(Ham-merdals tingslag). 1 114 inv. (1931).
Gå över stag el. s t a g v ä n d a. Ett uttr.
som användes om ett segelfartyg, som
vänder genom vind, d. v. s. övergår fr. ett
krysslag till det nästa.
Gäddor (Eso’cidoe). Fiskfamilj med stort
huvud, brett gap med många och vassa
tänder samt långt bakåt fäst ryggfena. G.
äro sötvattensfiskar och leva av rov. I
Sverige förekommer endast en art, Vanliga
gäddan (E’sox lu’cius). Den finns i
hela Europa, n. Asien och Nord-Amerika.
Färgen är ovan mörkt brungrön, under
ljusare, sidorna oftast fläckiga. Hanen är
mindre än honan, som kan nå en längd av
bortåt 1% m. G. kan uppnå en mycket hög
ålder, troligen över 200 år. G. leka tidigt
på våren, de yngsta först och de älsta
sist, och rommen lägges vanligen på
bottenväxter. De fångas på ståndkrok, med
drag samt i ryssjor el. nät.
Gäddvikens superfosfatfabrik. Se
Kooperativa Förbundet!
Gälar. Gemensamt namn på de hos
vattendjur förekommande andningsorgan, som
upptaga i vattnet löst syre. G. bestå vanl.
av hudutskott med tunna, blodkärlrika
väggar. Dessa utskott äro ofta fjäder- el.
busklika och skjuta antingen fritt ut i
vattnet el. äro skyddade av gällock
el. andra anordningar. G. kunna sitta på
olika delar av kroppen och äro hos olika
djur ej alls homologa. Hos fiskar och
am-fibier samt hos »ur-ryggradsdjuren»
Manteldjur, Lansettfisk och E n t e r
o-p n e’u sta bildas g. ur främre delen av
tarmkanalen, gältarmen, som är
genomborrad av gälspringor, genom
vilka vattnet får passera. Skiljeväggarna
mellan dessa äro hos fiskarna förbenade
el. förbroskade och kallas gälbågar;
de bära vanl. vardera två par
kamliknan-dé g. Dessa gälbågar, v i sc e r a’l s k el e
t-t e t, undergå hos de ryggradsdjur, som ej
andas med g., en mängd förändringar och
återfinnas bl. a. i hörselbenen.
Gälbgjutare (tysk, gelb = gul). Bet.
egentl. gjutare av gul metall; tillverkare
av mässingsarbeten o. d.
Gälbågar. Se Gälar!
Gäldenä’r. Bet. skuldsatt person, en som
är skyldig att fullgöra en ekonomisk
förpliktelse. Motsats: borgenär.
Gäldstuga. Ett särskilt häkte, där
fordom personer, som bysatts för gäld, höllos
i förvar. Jfr Bysättning!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
