Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till de tvungna auktionerna böra lämpligen äfven räknas
sådana, som en innehafvare af lös pant för utfående af sin
fordran låter anställa å panten. Visserligen kunde man i de
fall, då panträtten grundar sig på egarens frivilliga upplåtelse,
möjligen betrakta auktionen såsom frivillig ur den synpunkten,
att rätten till dess företagande grundar sig på egarens i
pante-aftalet gjorda medgifvandel, men då realisation af en legal
panträtt, der ej annat stadgats, måste ske i samma former som af
en konventionel och en panträtt af förra slaget icke kan ur
den angifna synpunkten förklaras, är det lämpligare att betrakta
äfven en försäljning af pant, som grundar sig på aftal, som en
tvångsauktion.
Panträtten uppfattades i äldre tider icke såsom en rätt att
genom pantens försäljning göra sig betald för sin fordran; det
var panten sjelf, icke dess försäljningsvärde, som ansågs utgöra
det definitiva objektet för panthafvarens rätt. Betalades icke
skulden å förfallotiden, hemföll ursprungligen panten till
borgenären; eganderätten till panten trädde i stället för
fordrings-rätten mot pantegaren. Sedermera gick utvecklingen i den
riktningen, att panten icke utan vidare trädde i stället för
ford-ringsrätten, utan att det fordrades en värdering af panten,
hvilken blef afgörande för förhållandet mellan pantegaren och
pant-hafvaren, så att den senare måste utgifva det belopp, hvarmed
panten i värde öfversteg skulden, och slutligen, om dess värde
var mindre än skulden, ansågs kunna utkräfva skilnaden af
gäldenären2.
I intetdera fallet var emellertid fråga om någon försäljning
af panten3. Ville panthafvaren icke behålla den honom med
eganderätt tillfallna panten, stod det honom naturligen fritt att
sälja den, men denna försäljning skedde då på hans egen risk ;
\ Mot detta betraktelsesätt uttalar sig Dernburg, Pfändrecht II s. 110.
2 Se härom Landtmanson, Några anmärkningar om den äldre svenska
panträttens juridiska konstruktion, i Tidsskrift for Retsvidenskab 1889 s. 228 ff.
3 Samma ålderdomliga grundsatser återfinnas i sydgermanska
rättskällor, se Meibom, Das deutsche Pfändrecht, Marburg 1867, s. 329 ff.;
användande af försäljning som ett led i förfarandet bildar ett senare stadium
i utvecklingen, Meibom, a. a. s. 338.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
