Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af allt att döma ännu okänd i vårt land1, och det är först i en
åtskilliga århundraden senare utfärdad författning, som man
möter den äldsta föreskriften om ett sådant förfarande såsom
ett sätt för en på egarens risk skeende försäljning af panten.
Den åsyftade författningen är Kongl. Stadgan ang. Exekution
af i Banken förståndna panter d. 6 Juli 16642 3 * * * *. I dess tredje
punkt stadgas visserligen, att, om panten är »sådan, att den
haf-ver sitt värde hos sig sjelf», hvarpå som exempel nämnes »guld,
silfver samt annan metall eller kurante köpmans varor», dess
försäljande »måste undergå den lagsökning, som i det 7 kap.
Köpm.B. St.L. är beskrifven» d. v. s. uppbjudande å
rådstugan, värdering etc., och sedan står det »banken fritt bruka
utrop eller låtan komma under annat sätt till föryttrande».
Bestod deremot panten af föremål, som icke hade något eget
värde (= marknadsvärde), »såsom husgeråd, skurne kläder och
annat slikt», var banken berättigad att omedelbart efter
för-fallodagen utan föregående uppbudsförfarande föryttra panten,
ehuru endast genom utrop eller auktion8. I denna författning
var den moderna grundsatsen om rätt för panthafvaren att
genom pantens försäljning å gäldenärens risk* skaffa sig
betalning för sin fordran tydligen uttalad. Att föryttringen verkligen
var en öfverlåtelse af eganderätten och icke blott en transport
1 Meibom a. a. s. 94 IT. framhåller, att försäljning af utpantad lös
egendom ursprungligen ombesörjdes af borgenären; först under femtonde
århundradet började domstolen att härmed befatta sig. I intetdera fallet
förelåg emellertid enligt denne författare någon egentlig auktion, ehuru det
förfarande, som användes vid pantens utbjudande inför domstolen, var
eg-nadt att förbereda ett verkligt auktionsförfarande.
2 Schmedeman s. 337 ff.
3 Denna stadgas bestämmelser synas oss äfven de utgöra ett stöd för
den förmodan, vi uttalat, att den i stadslagen liksom i några andra af
våra gamla lagar förekommande bestämmelsen om försäljning efter
värdering i sjelfva verket innebar, att försäljningen icke fick ega rum, såvida
icke värderingssumman uppnåddes. Är denna mening riktig, är det ju
icke något egendomligt, att banken i de fall, då de i stadslagen föreskrifna
formaliteterna iakttagits, fick välja mellan auktion och försäljning under
hand. I de andra fallen deremot, då något uppbuds- och värderingsför-
farande ej förekom, var det naturligt, att försäljningen måste ske å auk-
tion, då detta här var den enda garantien mot en försäljning till uppen-
bart underpris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
