- Project Runeberg -  Bref och dagboks-anteckningar / Del 1. Bref /
133

(1842) [MARC] Author: Adolph Törneros
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rörelser utom de yttre sinnenas* Kroppsrörelser dref
jag till husbehof: nämligen magens peristaltiska och
benens peripatetiska rörelser. Utom gården hade jag
föga umgänge — ty Prostgården betraktar jag såsom
saipma tomt med min mors. Bland den öfriga stora
folkstocken kunde jag ej anse flere än fyra personer
såsom partie égale$ ty flere funnos ej, som
betraktade mig ur en medborgerlig synpunkt. Resten
ansåg mig antingen öfver eller under min tillbörliga
rang och värdighet. Ett par tusen sågo i mig en
-främmande respectiv herre, mer eller mindre förnäm,
allt som de kände på sig att vara Sjelfva mer eller
mindre förnäma — invändigt nämligen — och togo
alltid, för säkerhetens skull, af sig hatten der jag gick
dem förbi. Bland denna klass beundrade mig en stor
mängd säkert sasom ett underdjur — förmodeligcn
för det jag ej på E*#**vis förde min käpp och mina
läggar — och deras forskande Argus-ögon fick jag
ofta dussintals, såsom påfågeln, i min stjert. Ett
par hundra åter, af högre och lägre stånd, sågo
ned på mig såsom på ett näsvist E^^barn, hvilket
varit nog djerft att på 30 års tid ränna opp lika s&
högt i växten, som de Sjelfva på SO, 60, 70 å 80.
Till näpst påminte de mig på gröfre och finare vis,
att det icke var så oändligt lång tid, som de
troligtvis trodde mig tro, sedan jag var så eller så hög,
och gick i dea eller den kolten; eller ock sökte de
förödmjuka mig genom beröm om min oafbrutna
beskedlighet och välart, hvilka carameller på äldre
dagar ej förfela att smaka som piller. De som voro
nog delicata, att icke i ord och åthäfvor beskärma
sig öfver min förvandling, röjde dock i blicken, att
de väntade sig helt annat af lilla Adolf, än en
Magister, som inbillade sig något vara, för det han
ej mer var E####bo. Ty hvad helst jag talar eller
gör, anse sådana personer lor högfård, när det ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:19:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atboda/1/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free