Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
levnad egentligen skulle börja -– det vore ju en orimlighet, ett grymt
hån av ödet, en oförnuftig lek av det gudomliga förnuftet, således
en omöjlighet.
Petros lät tillkalla läkaren, som befann sig i palatset. När denne
efter de föreskrifter Hippokrates och Galenus givit började en ny
prövning av den lidandes tillstånd, vilade Petros’ öga med ångest
på hans ansikte för att utröna hans verkliga tanke om sjukdomens
beskaffenhet och utgång.
Eskulapen teg, men såg överraskad och bekymrad ut. Han hade
icke i sina böcker läst om något fall, som liknade detta. Men han
tvivlade numera icke ett ögonblick, att den sjuke gick en hastig
upplösning till mötes.
Petros läste allt detta i hans ansikte, och dödsångesten återvände
för att kämpa med viljan att leva och med tvivel om möjligheten
att dö i en sådan stund.
I detta ögonblick inträdde Klemens i studerkammaren. Han
stannade och tycktes med svårighet igenkänna Petros. Men när
han övertygat sig, att denna döden liknande skepnad var hans
fosterfaders, kastade han sig till hans fötter, omfattade hans
knän och utbrast i höga klagorop.
Läkaren och Eufemios skyndade att avlägsna den olycklige
ynglingen, vars uppförande synbarligen ökade Petros’ oro.
Därefter avkläddes den sjuke och lades i säng. Han försökte
tillkännagiva, att han icke ville det, men hans tunga var
förlamad och hans käkar blytunga och orörliga. De i palatset
boende prästerna erhöllo en timme därefter genom Eufemios
underrättelse om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
