Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riksbankens diskontopolitik under högkonjunkturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
duktion och det är icke så godt om disponibelt
kapital. Därför måste efterfrågan efter kapital
inskränkas inom sådana gränser, att den kan
tillfredsställas. Detta sker genom räntefoten.
Man kunde ju tänka sig att den nödvändiga
begränsningen i kapitalbehofvet åstadkommes
genom ett urval af de företag, som bäst för-
tjänade att understödjas. Sådana försök ha
nog gjorts och göras i viss mån ännu alltjämt.
Vår bankpolitik är icke alldeles främmande för
sympatier för en sådan urvalsmetod. I princip
innebär den ungefär detsamma som om man
skulle försöka reglera konsumtionen af sill, icke
genom ett visst pris, utan genom att utvälja
de personer, som kunde anses mest värdiga
att förtära sill. Grundtanken i hela den mo-
derna penninghushållningen är att ersätta hvarje
dylik autoritativ och alltid mer eller mindre
godtycklig reglering af konsumtionen med den
mera elastiska reglering, som ligger i prisbild-
ningen. I enlighet med denna grundtanke bör
kapitalmarknaden regleras genom priset på
kapitalanvändningen, räntefoten.
En höjning af räntefoten har alltså ett be-
stämdt socialekonomiskt ändamål, nämligen en
inskränkning i efterfrågan efter kapital. En
sådan inskränkning är emellertid som vi sett
möjlig endast genom en begränsning af före-
tagsamheten och produktionen. En hög ränte-
fot har således det bestämda ändamålet att åstad-
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
