som han var, så att det var en jämmer att se den gamle, gråtande mannen. Han lyckades emellertid komma undan, då vi på vägen passe- rade en skog. Vi togo nu en annan väg för att slippa passera Kurhila av fruktan för att man där skulle vilja ge oss betalt för gammal ost; vi höllo även denna väg för kortare och hoppades, att den skulle erbjuda bättre tillgång på hästar. Mot aftonen mötte vi några slädar kommande från Novgorod. Man sade oss, att det såg illa ut med freden, att dag- ligen många av fältherrens folk löpte över till fienden och att herrar sändebuden väntades tillbaka till Novgorod. I brist på goda hästar stan- nade vi om aftonen i Ojeus (Ois) vid ruskigt och stormigt väder. Efter mid- natt bröto vi åter upp och kommo bittida den 22 till Ockereus (Okerois). Då det även här såg ut att vara illa beställt med hästar, fick länsmannen ett kok stryk. Efter en riklig måltid foro vi vidare och kommo om aftonen till Nieubu (Nyby). Där är gott om hare, men ont om fågel. Hararna äro här mörka till färgen som hemma hos oss och om vintern snövita. Kaniner känner man ej. Förr fanns det rikligt med fågel för gott köp, men kriget har förstört allting. De som i likhet med oss resa å konun- gens vägnar ha det därför ganska knappt, så mycket mer som bönderna 28—163217. 233