havet. Den skiljer Tavastland från Karelen. Tavastland är delvis väl be- folkat, men på sina ställen är landet alltför kargt för att kunna bebyggas. Där finnas många byar, som på avstånd taga sig ståtliga nog ut, men detta intryck försvinner, när man kommer in i dem. Somliga ha två- till trehundra hus, men endast 16 till 20 hushåll. Adelsmännen tvinga bönderna att årligen uppföra ett nytt hus för att byn icke skall förfalla. De gamla få ej heller rivas med mindre ett nytt uppbygges i stället. Där stå också många hus tomma och obebodda. I Kelti (Keltis) togo vi in hos läns- mannen. Då denne fått höra om vår ankomst, hade han gett sig av hemifrån, och därtill hade han sina skäl. Ty då han föregående vinter icke skaffat profossen hästar till hans belåtenhet, hade denne gripit ho- nom och klätt av honom naken, varpå han övergjutit honom med kallt vatten och låtit det frysa, en den värsta tortyr man kan utsätta någon för. Då han dessutom blev förd till Viborg och fick sitta åtta dagar i tornet på vatten och bröd, så undrar jag verkligen inte på, att han tog till benen, ty detsamma hade lätt kunnat hända honom en gång till. Efter lång väntan skaffade oss äntligen hans hustru några hästar, varpå vi i kvällningen gåvo oss av och reste hela natten. 235